Hejsan
Sonny åkte aldrig till jobbet, vi satt och åt mat och sen ringde Roy och sa att han skulle åka om 15 minuter. Sem sa Sonny det till mig och då sa jag att jag började sakna Sonny redan. Då började Sonny gråta. Jag har aldrig sett honom må så dåligt. Han mår verkligen inte bra med jobbet, Han får för lite sällskap. Jag har försökt gett honom tips och grejer, men det verkar inte som att det funkar i alla fall. Han fick låna Annemos dator och han fixade Telia kort för att han skulle kunna ringa när han var på arbetsplatsen. Och han tyckte att det kändes bra ända tills han skulle åka. Då bröt han ihop. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte tvinga i väg honom på jobbet som han inte trivs på, men ändå behöver han jobbet. Bara om han kunde få ett nytt jobb på en gång. Ursch, jag tycker inte om den här känslan. Han verkar vara gladare nu när han inte ska åka. Först var han helt förstöd. Han ringde till sin chef och sa att han inte skulle klara av det här och han sa att han kunde få vara hemma och tänka igenom allt.
Det känns som att det är mitt fel att Sonny inte vill åka, men jag vet att det inte är det. Men ändå känns det som de. Det käns som att det är jag som tvingar honom att vara hemma, men jag har inte sagt någonting om att han ska vara hemma. Det är han som inte vill lämna mig. Guud. Jag vill bara Sonny det bästa. Jag mår inge bra om inte han mår nå bra. Jag har försökt peppa honom att åka till jobbet, men det går inge bra. Det är många som har försökt, men det har inte gått nå bra. jag vet inte, det känns som mitt fel. Jag kanske inte peppade honom tillräckligt eller nått.
Men nu får det räcka för i dag, Sonny vill umgås med mig och han ropar på mig nu.
God Natt