Jag har ett minne ifrån när jag var liten.

Jag var och badade i ett äventyrs bad någonstans med min Syster Nathalie och min Mormor och Morfar. och de äventyrs badet, dom hade sånna här konst gjorda vågor som alla tycker är så roliga :) Helst när man var liten :)
Det var så här att jag och min Syster var ute på det djupa, och jag var ganska liten, typ 6-7 kanske. Fast de var inte så djupt. Men det var djup, det var i alla fall längst ut i bassängen.
Sen så startade dom vågorna, och Min syster Nathalie hoppade där ifrån, och jag tänkte hänga efter, men då när jag skulle simma efter så kände jag någonting som sög åt min fot, och då drog jag mig tillbaka fort. Jag gjorde allt för att kunna komma där ifrån, och en bad vackt stog och skrek på mig att jag skulle simma där ifrån och jag försökte, men jag kunde inte, det var folk i vägen och vågorna knuffade ut mig igen så att jag hamnade där igen.
Jag försökte ta hjälp av flyt saker för att kunna flyta och simma där ifrån, men det gick inte heller.
Morfar stod och tittade på och såg glad ut, han tänkte väl att jag bara hade roligt, fast egentligen var jag livrädd, och de blev inte bättre heller av att bad vakten stod och skrek på mig heller.
Sen gick badvakten fram till min morfar och pekade på mig och sa någonting, och sen såg inte Morfar nå glad ut längre.

Han såg mer arg ut, Och de ända jag försökte var att simma där ifrån. Men det verkade som att ingen förstod det.

Tror den dumma badvakten själv att jag sket i vad han sa? Tror han själv att jag tyckte det där var roligt? NEJ! Och jag är än idag lika irriterad på det där som var jag då. Det är ett minne jag kommer att ha för livet.